Ben Lee har inte släppt skivor under namnet Noise Addict på 14 år, men nu är han/de tillbaks med albumet It was never about the audience. Bandet består numera av Ben Lee, Lara Meyerratken och ingen mindre än Lou Barlow. Lo-fi LOVE! Allra finast är låten ”Lasanga” som Ben Lee gör ihop med sin styvdotter.
Skivan finns för gratis nerladdning här.
ps. Kan man annat än älska textrader som ”And my two favourite things, Dinosaur Jr and you
and you, do I know you”?
Skådisar i rockband. Vad tycker vi om det?
Oftast känns det kanske lite…B. Svårt att ta på allvar. Likaså det omvända. Rockartister som skådisar är väl mera kul än bra oftast. Men ett antal gånger har det ju lyckats. Scarlett Johanssons fina soloprojekt är ett exempel. Jason Schwartzmans band Coconut Records är ett annat.
Nu kan också Ryan Goslings och Zach Shields band Dead Man’s Bones räknas in till de mer lyckade försöken. Bandets mörka gothfolk känns allt annat än B. Jag gillar! Skivan, som släpps i nästa vecka, är riktigt fin.
ps. Jag gillar Ryan Gosling som skådis också. Mycket. De andra skådisarna jag nämnde är också favoriter. Hm…sammanträffande?
Ramlade över Scary Mansion tidigare idag. Det är jag glad för. Trevlig upptäckt. Denna Brooklyntös har en röst som enligt många tydligen påminner om min favorits Chan Marshalls (Cat Power). Jag är bara delvis med på jämförelsen men tycker ändock att hon har en väldigt fin pipa. Musikaliskt sett hamnar hon någonstans mellan favoriter såsom Juliana Hatfield, Maria Taylor, Scout Niblett, Sonic Youth (!) och just Cat Power. Indierock som känns bekant (väldigt 90ies stundtals) men fräsch. Fint som snus.
Lyssna här.
I morse åkte mina nyinköpta fingerlösa vantar på. Och raggsockar och tjockkofta. Hösten är verkligen här nu. Inte så konstigt, det är oktober imorgon och jag lärde mig redan på dagis att årets höstmånader stavas september, oktober och november. En sanning med modifikation ifall man som jag bor i Skåne. Hösten kunde dock inte börja bättre. Ikväll spelar nämligen finaste J Tillman (vanligtvis trummis i Fleet Foxes) på vår klubb. Det kommer bli höstmys utan dess like. Han har en röst som värmer kalla kroppar. Jag lovar. Lyssna själv.
Fick den här lilla godbiten i ett mail av Niklas häromdagen men har inte hunnit titta/lyssna förrän nu. Vilken liten pärla. Ett stycke glädje. Mmbap Mmbap bapadappa umpap. Love it. Så ska jag dansa ikväll!
Har du spotify så kan du lyssna på Edward Sharpe & the Magnetic Zeros album Up From Below här.
Tisdagens bästa musikupptäckt är en Seattleduo som kallar sig The Dutchess and the Duke. Deras 60/70tals-doftande folkpop gör sig bra en sen semptemberdag som den här. Inget storslaget eller nyskapande men likväl värt att kolla upp.
Lyssna här.
bild: Andrew Waits
Lunch. Lyssnar på Editors. Jag tycker att de är ganska bra, men jag har alltid kännt att de är en sämre kopia av Interpol, som väl i och försig är en sämre kopia av Joy Division. Vad tycker ni?
Morgonens soundtrack: minialbumet Stop, Pause, Play av dansksvenska Lampshade.
Älskar sång på danska av någon anledning.
Kiss-Scout Niblett+Bonnie Prince Billy
Den här duetten är seriöst något av det allra vackraste jag hört.
Madeleine Bergquist, bosatt i Malmö, är musikredaktör på Radar Magazine. Dessutom jobbar hon som konstbibliotekarie och är en av hjärnorna bakom Debaserklubben Freaks N Geeks.
Kontaka henne på: madeleine@radarzine.com
