Radar Magazine

Idag ska Cecilia Blankens intervjua mig för ett knäck i Amelia. Det ska handla om japansk popkultur, roligt! Mer japansk pop åt svenska folket! (Bilden är lånad från Cecilias blogg på mama).

I övermorgon åker jag och Vera Li hem till Tokyo och Beats, och nu börjar hemlängtan bli våldsam. När man är borta från Japan ett tag så förstår man hur jäkla underbart där är. Längtar efter bugandet, efter ruset, efter ljusen, efter matoset från yakitori-ställen och ramen-shops, efter röda lyktor i kvällsmörkret, efter de knasiga galsen på Shibuyas gator i sina hotpants och extensions och, mest av allt, efter min man. Han har fått sig en släng av det gamla livet under dessa dagar hans damer varit ur landet. Svartklubbande till sex på morgonen med främmande japaner, ölstinna kvällar på rökiga izakayas och i morgon ska han ställa sig i dj-båset för första gången på gud vet hur längre. Är lite sotis på honom, samtidigt som jag nog med handen på hjärtat inte är på ett ställe i livet där jag skulle uppskatta svartklubbande till gryningen om jag så kunde gå på det. Jag är i ett annat mindset. Allt har sin tid som man säger gott folk! Och denna vecka har varit sovandets tid. I natt har jag varit i sängen 13 timmar. Det är en underbar känsla att inte se i kors och känna att det är överansträngande att typ knyta en sko. Det är underbart att inte gråta och snubbla och ha svårt att formulera meningar!
Och igår var jag på Triangelns kurbad och gjorde ansiktsbehandling med AHA-syror. God knows I needed it… Börjar bli människa igen. Väl tillbaka i Tokyo ska jag börja med akupunktur mot insomnian, det blir bra det.

Nu ska jag och Lillan gasa ut på city! Är lite sugen att shoppa något piffigt att svida upp mig i i afton då det vankas fisksoppa och vino en masse hos Soffan. Bliss!