Radar Magazine

Igår afton var det åter lördagsromantik. Det är så guld värt att ha varannan lördag till att bara rå om varandra och glamma en smula.
Vi gick till Il Pentito, en av favoritpizzeriorna, och även stället där jag drack mitt sista glas vin den 4 mars 2009 innan jag fredagen den sjätte fick veta att ett litet hjärta växte i min mage.
Efter middagen mötte vi upp några kompisar på Golden Gai och drack lite vin på Bar Plastic Model. Älskar Golden Gai, det finns ingenstans jag hellre går ut i Tokyo.
Nu sover Lillan middag så ska också dyka ner i sängen en stund, men ville posta lite bilder först.
Love.

Pizza och rödtjut – en kombo skapat i himmelriket.

Beats som vanligt omedgörlig när kameran åker fram.

Taxi genom natt-Tokyo, j’adore

En av gränderna i Golden Gai (och regn såklart. Varje dag en laddning)

Skulade lite från regnet på en pachinko

Min nya bikerjacka i tunt lite slinkigt tyg från Paul & Joe Sister – den är så himla bäst. Resten är linne Forever 21, halsband Efva Attling, jeans Jil Sander för Uniqlo, väska See by Chloe, skor Forever 21, comicsparaply Sign. Miljö vår hall.

Min docka alldeles nyss med fruktyoghurt runt hela munnen. Hon är så mammig nu, Lillan. Även om det är lite gnälligt och kämpigt så är det ändå underbart att vara så behövd och längtad efter. Hon kunde ha lite större aptit bara, mat är inte poppis.

Ibland vill man hålla sina favoritställen lite hemliga, men jag kunde inte hålla mig utan publicerade på Tokyo Total-bloggen namn och adress till fredagens fantastiska hangouts. Nu skriver ni ner adresserna och marscherar dit, okej?? Och så kollar ni också in dom andra retro-tv-spels-supernörd-barerna jag tipsar om i samma inlägg.

Läs allt HÄR!

I dagens Sydsvenskan skriver jag om varför det trots allt är alldeles hopplöst omöjligt att inte älska Tokyo och Japan.
Läs mitt kärleksmanifest HÄR!

Foto Said Karlsson (vars fantastiska fotoliveblogg Tokyomoments hittas här!)

Medan ni flätade kransar och dansade kring en gigantisk snorre så spenderade jag och Biola fredagskvällen i Shinjuku. Det var en mycket oortodox midsommar, men väldigt väldigt bra.
Först några glas ume-shu på jordens kanske skrangligaste takterass på Omoide-Yokocho, den lilla gränden bakom stationen där koncentrationen av minimala yakitori-hak är högst i världen (och dom dragna salarymännen duggar som allra tätast – i folkmun kallas Omoide-Yokocho, som betyder typ Minnenas gränd, ”Piss Alley”). Vi satt där uppe och drack vårt plommonvin tillsammans med ett glatt gäng salarymen och OLs, office ladies, och spejade ut över Shinjukus blinkande pachinko-skyltar, fotbollsplansstora tv-skärmar och osande kycklinggrillar och kände att livet var ganska gott trots allt.

Sen gick vi bort till gaykvarteren i Nichome. På vägen strosade vi genom Kabukicho, red light-distriktet, och blev dragna i av karlar som skulle ha in oss på hostklubbar och satan vet allt. Som alltid var det febril aktivitet kring dom hundratals fetischbarerna, lovehotellen, host- och hostessklubbarna, porrklubbarna och infokioskerna som tillhandahåller guidning till stadsdelens soaplands (bordeller), happening bars, swingersklubbar, image rooms and what have you… Såg ett par salarymän artigt bugandes för två tjejer i rosa sjuksköterskedräkter i latex efter avslutad sabisu, service. Man ska respektera alla dom som berikar ens liv!

Väl i Nichome, där trottoarerna kantades av rangliga bord och uppochnedvända ölbackar som provisoriska utemöblemang, hittade vi vad som måste bli en av mina topp-3-barer i Tokyo någonsin. En Super Mario-bar! Mario överallt. PRECIS överallt i den lilla smockfulla lokalen. Obegränsat tv-spelande ingick i priset och jag och Biola battlade i Ice Climber. Ah vilken nostalgi! Fast back in the days körde jag BOB-saft och ostbågar framför spelet istället för Bloody Mary och senbei.

Ja, det var en fantastisk afton och jag blev påmind om varför jag är så vilt handlöst förälskad i denna stad. Hur ska jag någonsin överleva någon annanstans?? Lova mig att gör ni en sak innan ni dör så åk till Tokyo, sup er fulla ihop med nudelslurpande salarymen, gå på Super Mario-barer högst upp i fallfärdiga hus, shoppa dom högsta klackar och kortaste shorts i bästa Shibuya gyaru-stil, ät sobanudlar tills det ringlar ur öronen, åk Yamanote Line i nattrusningen och drick av neonet, plommonvinet, vänligheten, skönheten och febern.

Nu ska min lilla Maiko-chan få sin förmiddagsbanan. Oooishi deshou!

Jag älskar Jeffrey Campbells skor. Alltså, verkligen ÄLSKAR ÄLSKAR ÄLSKAR!
Och idag, istället för att frossa sill och snapsa i någon vacker skärgrådsmiljö, har jag inhandlat mig vad jag tror kan vara sommarens mest användbara pjucka. Splendidsandalen är del av Woodies-kollektionen och jag tror vi kan bli dom bästa av sommarkompisar (till kortkorta jeansshorts! Till en romantisk sommarklänning! Till svepande maxidress!).

Har också shoppat en randig fotlång t-shirtsklänning på Goocy och världens finaste vintageskärp i guld på Pass the Baton, en av Tokyos grymmaste vintagebutiker.

Denna midsommar har i övrigt hittills spenderats i väntrummet på ITO, sköldkörtelsjukhuset på Omotesando där jag kör en heldag varannan månad eller så tillsammans med halva Japans pensionärskår. Är kvaddad sköldkörtel ett specifikt åldringsproblem tro? Det var jag och trehundra russin som satt och köade för att bli klämda på halsen och stuckna i armen. Men ojojoj vilka värden jag hade – har inte varit så här stabil sedan innan Vera slog sig ner i min mage för snart 1,5 år sedan.

Vi hade helt glömt bort att det var midsommar så kvällen kommer inte heller firas i krans och blomsterskrud. Jag och Biola ska dricka oss tipsy på ett tak vid Minnenas allé (Omoide-Yokocho) i Shinjuku och fixa hemsida till den där förbaskade boken som hela tiden tycks snubbla på nya små trösklar. Nu är det provtrycket som strular, det blev hundra nyanser av rosa och snedskurna sidor. Men har vi tur med nästa veckas provtryck så släpper vi boken om ett par fjuttiga veckor. Håll kollen!

Vera äter för övrigt igen och jag är så lycklig! Börjar förstå detta med att mamma alltid oroar sig över att man inte äter ordentligt, det måste vara biologiskt att man blir helt sjuk av tanken att avkomman inte ska få tillräckligt med näring. Men nu käkas det kyckling med ris och skrapad banan så det skriker om det. Underbara unge! Ska vara ifrån henne fyra nätter i sommar när jag åker till Stockholm och undrar hur sjutton jag ska överleva utan snus i den duniga nacken och världens mjukaste mage att blåsa i…

Hörs lite senare!

GLAD MIDSOMMAR darlings!

PS. Jeffrey Campbell i Tokyo finns bland annat på Rosebud och JILL by Jill Stuart i Harajuku, men billigast är att klicka hem på NASTY GAL eller solestruck.com. Dom skeppar överallt (glöm inte kolla in Sam Edelmann också – god bless..)

Ofta när jag skrivit något allvarligt så känner jag att jag måste lätta upp stämningen lite med något lite mer flossy. Så att det första man ser när man kommer in på min blogg inte är gnäll och ångest och en ocean av lyxproblem (barn i Afrika får inte ens dricka rent vatten och här gnölar jag om kreativ ångest och en dramaqueenhjärna vars substans hotar forsa ut genom öron näsa mun…).

Dagens motvikt till surandet kan vara denna skylt som jag och Beats sprang på under lördagens romantiska afton (skivbolagskalkonen var sedan länge begraven och förlåten och jag vill passa på att understryka att jag fortfarande är löjligt förälskad i min Beats. Han är bäst bästaste bästast).

Vi var i Roppongi, det mest seedy område i denna stad där kladdiga pojkar och dåliga flickor kryssar mellan strippklubbar, irländska pubar och köttmarknader. Nu var ju inte dessa småbarnföräldrar på strippklubb, men vi VAR faktiskt i foajén till en dragshow men bestämde oss i sista stund för att gå på uteservering istället denna balsamnatt. Nej, vi åt civiliserade ostron och drack alldeles för dyra viner på en lyxigare bistro, men mina kortkorta shorts och billiga monsterklackar gjorde ändå att vi drog till oss en del reklamblad om tittyshows och klubbar där ägarna lägger knark i ens drinkar. Dom skulle bara VETA vilka tittyshows som utspelats hemma i vår IKEA-soffa under senaste halvåret, fram tills mjölkstoppet den 29 april).

I alla fall, diningloungen BAJAMAR (ah, the name!) beskriver frestande sin tredje våning, som går under namnet Hermitage (våning två heter HEAVEN):

It is divided with lace curtain and space is a private space surely
He will be Here if it asks for ”oshinobi” and ”petit gorgeous”!!

Jag utmanar mina fellow tokyoiter att prova! VAD händer när man ber om ”petit gorgeous”??? Kan någon vara mitt ombud och testa? Bajamar ligger på den jävligaste delen av Gaien Higashi Dori, typ mittemot Donki (där vi såklart hamnade och fingrade på läckra kalsipper med Yamanote Line-motiv till Beats. Shinagawa närmast pungen, det är min salaryman det!)

Det var ju matchkväll (Japan förlorade mot Holland) så tokroliga peruker och tröjor överallt. Go Samurai Blue!!!

En bloggläsare efterlyste en lista över artiklar jag skrivit. Det är omöjligt att samla allt, och mycket har bara publicerats i tryck, men här kommer ändå en del lektyr för er att hugga in på! Glöm inte mitt bloggarkiv på tokyolove.blogspot.com

DAGENS NYHETER

Kawaii-turista i Tokyo – bästa adresserna för alla kawaiifans! – http://www.dn.se/resor/japan/tokyo/alla-vill-vara-kawaii-1.1025884

Sushilyx i källaren – jag äter trestjärning sushi för tusentals spänn – http://www.dn.se/resor/japan/tokyo/sushilyx-i-kallaren-1.699136

Tokyos knasigaste och roligaste cosplaycaféer (mangacaféer, kattcaféer, lillasystercaféer, skolpojkscaféer – you name it!) – http://www.dn.se/kultur-noje/fika-hos-butlers-och-kattungar-i-tokyo-1.774114

SVD

Matäventyr på depachika, japansk saluhall deluxe – http://www.svd.se/resor/nyheter/matmote-i-tokyo_3430043.svd

Harajuku streetstyle, bildspel – http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/bildspecial/streetstyle-tokyo_3765115.svd (foto: Lina Eidenberg)

SYDSVENSKAN

Reportage om unga fattiga som tvingas bo på internetcafé,  och om kommunismen som fick oväntat uppsving i finanskrisens Japan -

http://www.sydsvenskan.se/varlden/article417356/Tokyos-internetkaf%C3%A9er-ger-tak-over-huvudet.html

+

http://www.sydsvenskan.se/varlden/article417353/Unga-drar-at-vanster-i-ett-skakat-Japan.html

Krönika – kawaiikultur katastrof för jämlikeheten – http://www.sydsvenskan.se/varlden/article881156/Gullighetsideal-katastrof-for-jamstalldheten.html

MODETTE

Shoppingguide Tokyo -googla Tokyo Ut&Res Modette så borde det komma upp. PDF att printa!

RES

Cityguide Tokyo - PDF-guide till shopping, boende, restauranger, uteliv etc. Ladda ner och printa! – http://res.se/cityguide/tokyo

Tokyo Total – Min Little black book i bloggform! Uppdateras ett par gånger varje vecka med tips om de bästa restauranger, butikerna, barerna, eventsen!

VAGABOND

Guide till Tokyo barer och klubbar - http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Resmal/Asien/Japan/Guide-till-Tokyos-barer-och-klubbar/

Reportage om några galna utekvällar i Tokyo (samt foton av mig superboozad i karaokeboxen) – http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Resmal/Asien/Japan/Tokparty-i-Tokyo/

Mode och manga – popkulturell shopping i Tokyo – http://www.vagabond.se/Redaktionellt/Resmal/Asien/Japan/Mode-och-manga-i-Tokyo/

VICE

Min pratstund med världens första humanoida robot – http://www.viceland.com/wp/2009/04/robots-feel-rage-too/

Hojta om ni vet något mer som ligger på nätet!

Enjoy my sweets!

Miss Vera Li Maiko har kommit in i en första trotsålder. Det ska INTE ätas. Istället vill vi stoppa handen i gröten, slåss med skeden och blåsa bubblor av kycklingpuréer. På bilden ovan ser  ni hur våra matstunder ser ut.

Mina dagar följer sedan i söndags denna cykel:
1. Kamp vid matbordet – ca 1/2-1 timme. Maten slungas runt, allt som finns inom räckhåll dras ner på golvet, jag försöker fresta med roliga lekar och parerar in en sked när rosenmunnen behagar slås upp.
2. Ger upp.
3. Sanering av bebis. Våttorka hakor, armar ben. In i badrummet för handtvätt. Vera sitter i vasken och nu är även puréerna/gröten över mina fina Missoni-handdukar, sminkväskan och parfymflaskorna.
4. Sanering av köksbord/barnstol/golv. Slänger in hakklappar som luktar gammal mjölk i tvätten. Hänger tvättade hakklappar på tork.
5. Har panik över att Lillan inte ska få tillräckligt med näring och googlar men hittar bara idiotiska forum. Tänker på att Mia sagt att bebisar måste få i sig  näring var tredje timme och gråter lite för min unge äter sällan med mindre än fyra timmars mellanrum.
6. Dukar fram nästa måltid. NU kanske hon är sugen! Men nä… Inte ens lojala kompisar som Bananen, Äpplepurén och Torsken uppbringar entusiasm.

Känns som om jag inte gör annat än leker purélekar, dukar fram, plockar av, sanerar, städar och diskar. Hopplöst att planera något eftersom detta spektakel omöjligen kan ske utanför hemmets stängda väggar.
Kan det vara att hon saknar mormor? Eller har hon upptäckt Den Fria Viljan? En för tidig pubertet? En tand? Du BANTAR väl inte, Lillan? Okej för att du gått upp en del, men det KLÄR dig.

Beats, din JÄVEL, nu kommer du hem! Och jag drar på solosemester i höst. Det kan du vara säker på.
Varsågod, en vardag du härmed får.

Nu har jag precis lämnat av mammi vid flygbussen på Cerulean Tower. Vi tog en snabb hotellfrukost med frukt, kaffe och croissanter, sen var det adios. Så nu sitter jag här och småtjuter och känner mig ensammast i världen. Beats är bortrest och jag får lite ångest över att ensam ratta projekt Vera Li Maiko. Det är lite gnöligt dessa dagar, tror vi har en tand på gång. Fast i skrivande stund är hon glad som en sol. Sitter på sin filt och umgås med mjuka giraffer och tutande tuppar.

Mammas sista kväll firade vi med champagne och ostron. Vilket gäng – tre generationers damer med ostron och välling på menyn.
Under veckan har mamma och Vera bott i Veras rum. Där finns en nattlampa, ett litet spöke som lyser rött, och mamma låg där och fnissade för sig själva och tänkte att ”här ligger vi två damer i Tokyos red light distrct!”. Det är roligt. Mamma och Vera i redlight.

Annars har vi mest varit i total bubbla. Busat med Vera, långlunchat, druckit rosé, shoppat lite och haft ändlösa diskussioner vid middagsbordet kring karlarna i våra liv och karlar i allmänhet.

Men nu har ni mig igen! Förresten – om ni ser ett jobb i DN (söndagsbilagan tror jag) om japansk beautymat så hojta direkt! Är jag som skrivit och är lite rädd att missa.

På bilden överst ser ni förresten min Dolly Girl by Anna Sui-blus. Så fin, love it love it!!! Gillar du Anna Sui men inte riktigt har råd med vanliga kollektionen så är den lite yngre, billigare Dolly Girl-serien guld! Butiker på ISETAN (källaren, i ISETAN Girl) och OIOI Jam i Shibuya.
Har också gjort som alla andra tokyogirls och klämt på ett hippieband runt håret. Ser lite löjligt ut bara när man har cirkum tre hårstrån…

Luv!!