Radar Magazine

Sjuk OCH sömnlös. Drygt är ordet.

Klicka här:

Fabulösa Liselotte Watkins har ritat knappen.

I lördags var det en kille på Debban som sa att han visste att jag är ett stort SY-fan. Hade aldrig sett personen förut, vad jag vet, så det kändes lite märkligt att han hade koll på min musiksmak.Sen sa han även att han har en gammal Velouriaskiva hemma. Haha. Lite så- alla känner apan men apan känner ingen. Men det är är väl kul när det går roliga rykten om en. Och det är ju sant, för en gångs skull. Rykten har ju annars en tendens till att både vara tråkiga och osanna.

Som sagt, jag är småsjuk och ynklig. Har skrivit lite intervjufrågor och annat till Radar, varit och hämtat ut ett paket samt tvättat. Men nu får det vara nog-jag kryper ner under täcket och vilar resten av dagen plus lyssnar på den här:

DAGENS LÅT:
Pills-Anna von Hauswolff.

Så fruktansvärt vacker låt som bara växer och växer för varje lyssning.

Francoise Hardy. Som klippt och skuren för ynkliga, småsjuka, gråmulna måndagar. Lyssna själv.

Skånska Edda Magnason är en fantastisk pianist, låtskrivare och sångerska. Magnason, som är aktuell med sin självbetitlade debutskiva, har mottagit en hel drös lysande recensioner och efter att ha sett Edda på scen är vi många som är övertygade om att hennes karriär kommer att gå spikrakt uppåt. Det är nämligen vackert så att det förslår. Radars Madeleine Bergquist fick ställa några frågor till den snart tjugosexåriga debutanten.

Du är verkligen en grym pianist. Är du klassiskt skolad? Berätta om din musikaliska bakgrund.
-Tack ska du ha. Jag är egentligen inte mer skolad än gemene man som gått och spelat piano på kommunala musikskolan, men jag började tidigt och har spelat med mig själv som lärare i hela mitt liv. I skolan kompade jag mest mina kompisar när de sjöng, min egen sång kom i takt med portastudioinspelningar och låtskrivande.

Din sångstil påminner mig om en blandning mellan Joanna Newsom och Björk. Håller du med? Andra musikaliska förebilder?
-Jag tycker att båda är fantastiska, så om jag på något sätt påminner om dem så tar jag det som en komplimang. Björk betydde mycket för mig under en period i gymnasiet och det var artisten Familjen som introducerade Joanna Newsom för mig när jag spelade in en demo hos honom för några år sen. Han tyckte att vi hade nån gemensam nämnare.

Min favoritsångerska är nog Maria Joao, jag ser så ljust på livet när jag lyssnar på henne. Dessutom gillar jag Esbjörn Svensson, dragspelskonstnären Maria Kalaniemi och så tycker jag om när Håkan Hellström gör Olle Adolphssons låtar. På sistone har jag pratat så mycket om vad jag lyssnar på så jag nästan glömt huruvida det stämmer eller ej.

På tal om Björk-din pappa är islänning. Har du spenderat mycket tid där?
-Ja, jag har varit på Island under somrar och jular. Och efter gymnasiet jobbade jag där ett tag. Först sysslade jag med att rada upp ruttna fiskhuvuden från ett rullband, sen kom jag upp mig och fick sälja mjukglass och göra svindyra pizzor med smörgåsskinka.

Du har fått en del riktigt fina recensioner. Är det viktigt för dig vad journalister tycker om din skiva?
-Jag tycker att recensioner är ett rent helvete och läser dem aldrig frivilligt, inte ens de som är bra. Det är fruktansvärt obehagligt och fasansfullt, ett ok som vi artister får dras med. Att få din själ rangordnad från 1 till 5 av någon som inte känner dig och som kanske inte ens gillar dig inför hela allmänheten är hemskt. Det hela gör mig sorgsen på något vis.

Vad gör du när du inte spelar musik?
-Då brukar jag spela kortkasino och ibland tittar jag på TV-programmet “Halv åtta hos mig”.

Lyssna på Edda här.

TEXT: Madeleine Bergquist
BILD: Sirius Smith

Älskar den här gamla dängan.

Och, vet ni?
Jag längtar efter fjärilar.
Stora, ståtliga, vackra, riktiga fjärilar.
Inga jävla dagsländor.

The Road var mycket bra. Ger den fyra av fem. Tycker att ni ska se den. Och nej, jag har ingen aning om varför Elins läsare som följer henne via bloglovin hamnat i min blogg. Sorry för det.