Radar Magazine

David Lehnberg och Elin Lindfors, aka The Deer Tracks, trollband indiesverige förra hösten med sin fina skiva Aurora. Med bakgrund i projekt som Ariel Kill Him och Twiggy Frostbite har de tu strålat samman för att göra electronica som för tankarna till band och artister som isländska múm, Björk och danska Under Byen. Någon kallade det norrskenselektronika, ett epitet som de själva inte har något emot.

Efter ett framgångsrikt mottagande i övriga Europa och en turné med Patrick Wolf senare är de tillbaks på svensk mark för att spela in en ny EP. Radars Madeleine Bergquist passade på att ställa några frågor till David Lehnberg.

Det har nu gått lite mer än ett år sedan er debutskiva släpptes. Hur tycker ni att det har gått sen den gavs ut? Har ni fått det mottagande ni förväntade er? Vad har ni sysslat med under det här året?
Vi hade egentligen inga förväntningar alls i och med att det hela egentligen  startade som en kul grej då vi ville testa att jobba med varandra och bryta helt ny mark.  Sen när skivan släpptes blev vi väldigt överraskade över det varma och fina mottagande den fick. När skivan sedan också släpptes utomlands blev det helt galet. NME, Clash Magazine och Guardian älskade skivan och det gjorde att vi fick ta del av större framgångar än vi kunnat drömma om. Nyss var vi iväg på en två veckor lång Europaturné som support åt Patrick Wolf.

Om man jämnför med att verka som soloartist (Ariel Kill Him) eller i större band  (Elin med Twiggy Frostbite), hur är det att som i The Deer Tracks, verka som en duo?
Jag ser det som en utmaning men även som en spännande tvåenighet där vi är våra egna gudar i ett galet men vackert universum. Allt handlar om vad vi vill uppnå i våran egna lilla värld. Sen är andra välkomna att delta och förverkliga denna idé i den riktiga världen utanför våra begränsande tankar och sinnen.

Ser ni fortfarande The Deer Tracks som ett ”sidoprojekt”?
Nej, det ändrades direkt dagen vi fick skivkontrakt. När vi insåg att det vi sysslade med faktiskt var bra och att det fanns fler än vi själva som gillade den musik vi skapade, vilket vi aldrig trodde var fallet.

Hur gick det till när ni bestämde er för att göra musik tillsammans? Kände ni varandra sen innan?
Vi fann nog egentligen varandra omedvetet i den melankoliska harmoniken som vårt musikskapande ofta rör sig i och runt. Men rent konkret hur allt började är minst lika trassligt att reda ut. Fast om vi säger så här; Gävle är en liten stad och alla musiker känner alla. Vi hade gemensamma bekanta och hamnade på några fester ihop då och då och vi började  snart jämföra våra skivsamlingar och insåg ganska snabbt att vi gillade samma slags musik. Ungefär där någonstans började vi sedan experimentera i studion och utgick ifrån lekfullheten och spelglädjen i att göra något vi inte hade gjort förut. Resultatet representerar en större känsla om hur vi uppfattar våran verklighet.

Ni är båda från Gävle? Hur är musikklimatet i Gävle just nu? Svårt/lätt att få spelningar? Mycket bra band? Berätta lite.
Just nu bor ingen av oss i Gävle, men då vi är på besök där så verkar klimatet väldigt bra. Mycket nya yngre förmågor som vässat sina armbågar och vill mycket. Det finns eldsjälar som fixar och donar med både större och mindre konserter. Vi själva har dock spelat väldigt lite i Gävle av någon oförklarlig anledning.

Hur går det till när ni gör låtar?
Det finns ingen direkt mall för hur det går till. Det liknar mest ett kompasslöst drivande utan något speciellt mål. Vi brukar hamna där vi hamnar och gör inget engagerat motstånd. En låt kan börja från ett enda litet ljud eller en textrad likväl som en känsla eller en tanke. Vi försöker återskapa hur vi upplever verkligheten runt om oss i form av alsbrytande rytmer och smäktande melodier, på gott och ont. Vi testar allt och inget, helst samtidigt.

Från vem/vad hämtas inspiration? Vad lyssnar ni på just nu?
Våra influenser kommer nog inte från specifika band, utan snarare från en större känsla av hur vi vill klä det vi ser hända runtomkring oss i ord och musik. Oftast hamnar vi någon stans mellan morgondimman och den mjuka skogen. Någon sa nån gång att vi spelade Norrskens-electronica och det tycker vi är en fin benämning då vi hämtar mycket från naturen och det norrländska vemodet.

Min favoritskiva just nu är Bear In Heavens nya album  ”Beast Rest Forth Mouth” men jag lyssnar fortfarande löjligt mycket på Björk’s fantastiska skiva som någon aldrig nämner ”Vespertine”.

Vilket är det största ögonblicket i The Deer Tracks karriär? Motivera.
Wow… riktigt svår fråga. Ögonblicket som för oss som band har betytt otroligt mycket var nog när Hultsfred ringde och frågade om vi ville spela, trots att vi bara lagdt ut en enda låt på myspace. Det var stort och helt ofattbart.

Finns det planer på en ny skiva inom snar framtid? Eller hur ser era planer inför det närmsta året ut. Önskedrömmar? Mål?
Just nu försöker vi spela så mycket det bara går runtom i världen för alla öron som vill lyssna. Men vi har även börjat nosa på nytt material och ideér om våra live-framträdanden. Vi står aldrig still utan är i konstant förändring. Det är knappt att vi själva vet vad eller vilka vi är ibland, vilket i sin tur gör det mer spännande.

Vi har nyss varit på en ö utanför Gävle där vi spelat in vad som kommer bli en EP som släpps i början av nästa år och sen är tanken att vi följer upp den med en turné i Europa. Efter det åker vi hem igen för att spela in ett nytt album till hösten/vintern 2010. Skapandeprocessen för The Deer Tracks är väldigt lång och vi vill börja i god tid så att nästa skiva har fått samma chans att mogna som ”Aurora” fick.

Önskedrömmarna är många och ligger alltid och skvalpar i våra kroppar.  Men att göra en euforisk resa mellan A och B utan att passera C där alla ingredienser är experimentellt välljudande vore den ultimata drömmen och målet…

Lyssna på Aurora- The Deer Tracks på Spotify här.

TEXT: Madeleine Bergquist
BILD: Mikko Ryhänen