Radar Magazine

I början av tvåtusentalet tröttnade Per Egland på popmusik och bestämde sig för att börja syssla med klassisk musik. Efter år av studier på diverse musikhögskolor blev Egland sugen på att byta bana igen och återgick till att skriva poplåtar. I mitten av februari, då debutskivan släpps, får vi lyssna till resultatet. Radar fick ställa ett par frågor till Per, som egentligen bär efternamnet Andersson.

Vad jag förstår har du mest sysslat med klassisk musik de senaste åren. Det känns som det är ganska väsensskilt från den musik du gör nu. Berätta om din musikaliska bakgrund.
-Egentligen är det faktiskt så att alltihop började med rockmusik. Jag spelade trummor när jag var fem-sex år, skaffade en gitarr när jag var elva, spelade i diverse obskyra band i tonåren osv. Allt det andra jag nu för tiden också sysslar med kom senare in i bilden. Jag studerade klassiskt slagverk på gymnasiet och har pluggat till tonsättare sedan dess, vilket jag är klar med i vår.

Har du alltid skrivit texter på svenska?
-Ja. Mina första alster var på svenska. Jag kallade mig för Pelle Presley och hade inte ens kommit i målbrottet (tror att jag var elva). Mina låtar hette saker som ”Nobbad av en häst”, ”Hemskt Gärna-Hästhjärna” och ”Tistel”. Helt ärligt så förstår jag inte varför så många svenska band envisas med att sjunga på engelska. Jag kan inte lyssna på dem utan att jag börjar skratta eller blir irriterad. Om de ändå kunde byta till något roligare språk.

Skivtiteln “Slut Dina Ögon Och Dröm Om Egland”, hur ska den tolkas? Varför valde du den?
-”Close your eyes and think of England” hette det ju. Det är en sliten och väldigt mytomspunnen fras. Det refererar till den sexualrådgivning som unga kvinnor i det viktorianska England fick innan dom gifte sig med någon tjock och otäck gubbe. Slut dina ögon och dröm om Egland – det är något annat det.

Egland är inte ditt riktiga efternamn, varför tog du ditt artistnamn?
-Egland är min mors flicknamn. Dessutom fantiserade jag som ung om att ”när jag blir gammal ska jag ha en jazztrio som heter Per Egland trio”.

Vad gör du när du inte spelar musik? Har du några speciella intressen?
-Det är lite tråkigt att inse att man har blivit en sådan där typ som borde ha en hobby. När jag inte spelar in skiva eller spelar live så gör jag filmmusik eller stycke för symfoniorkester, så det blir inte så mycket annat. Fast en gång om året brukar jag flugfiska.

Någon jämförde dig med Greg Dulli från Afghan Whigs. Hur ställer du dig till denna jämförelse? Vad lyssnar du annars på just nu?
-Jag skrattade mig hes när jag hörde den jämförelsen, men jag gillar Afghan Whigs. Gregg Dulli är mäktig. Det känns som att jag inte lyssnat på musik på flera år. Deppigt. Men jag tycker om Mercury Rev och Salvatore Sciarrino. Schubert är ganska bra också.

Vad tror du händer i och med skivsläppet?
-Vet inte om jag har några direkta förväntningar faktiskt. Eller snarare så vet jag inte vad jag skall förvänta mig. Jag har redan vunnit – skivan är klar!

Skivan släpps den 17 februari. Lyssna på Per Egland här.

TEXT: Madeleine Bergquist
BILD: press