Radar Magazine

I början då vi hade startat Freaks N geeks körde vi den här låten som sistalåt varje gång. Och varenda gång jag lyssnar på den känner jag mig alldeles lycklig och tänker tillbaks på de två senaste åren, som faktiskt på många sätt, varit de allra bästa i mitt liv. Jag tänker på alla fina nya bekantskaper jag gjort. Hur många likasinnade människor som faktiskt helt plötsligt finns där, bara man tittar lite utanför den ordinare kompisfamiljen (som man såklart fortfarande älskar ihjäl). Och på dessa solstrålar till barn som vännerna börjat producera. På hur jag flyttade från en skokartong jag hatade till en fin lägenhet som verkligen känns som mitt hem. Och framförallt, hur jag fåttt kreativt utlopp för ett intresse jag haft sen jag köpte min första skiva. Och det inte bara på ett sätt, utan två. Love it. De här åren alltså. Jag skulle vilja kalla dem awesome.

Yay! Jag överlevde mitt första Friskispass. Vi råkade ta jympa MEDEL och inte BAS som vi kanske borde börjat med så det var ju lite…eh…svårt att hänga med i bland. Kände mig som ett studsande kylskåp utan någon som helst koordinationsförmåga. Dessutom var ledaren en ung, snygg Salma Hayek/Laleh-kopia och att försöka röra sig lika smidigt som henne finns ju inte. Men jag är positivt överraskad för det var rätt bra musik (för att vara träningsmusik…mer typ hiphop/r’n'b än Lena Ph-schlager liksom) och det var himla kul och trots att jag ibland trodde att jag skulle dö under passet känns det väldigt skönt nu. Kanske ska ta en lättare nivå nästa gång dock. Nu ska jag krypa ner under täcket och känna mig nöjd och kolla om ”United states of Tara” är något att ha.

Känns fint att börja dagen med att köpa en flygbiljett. Den 19 november åker jag och Susanne och hälsar på Markus i Gèneve. Stannar över helgen. Ska bli så himla mysigt och kul. Känns bra att ha något att se fram emot i höstmörkret också. Med lite tur är det kanske snö då. Inte för att jag gillar det egentligen, men om man ska till Schweiz vill man ju ha lite vita bergstoppar och sånt.

Torsdag och dagen för min Friskis och Svettis-debut. Jag antar att det är nu jag är tant. För det är väl bara åldersnojjiga tanter med lite extrakilon här och där som söker sig dit eller? Nädå jag vet att jag är fördomsfull. Höll på att skriva FÖR DUMS FULL och insåg vilket roligt ord det vore. Om det fanns. Förövrigt börjar jag bli lite rastlös och tycker att det kan hända något omvälvande snart. Har varit lite väl lite action senaste dagarna. Iof väldigt skönt men NÅGOT kan ju hända. Har inte ens planer för helgen som kommer. Det var längesen sist. En helt oplanerad helg. Men gud vad skönt när jag tänker efter.

Ps. Se inte PS I love you. Den var smått fruktansvärd.

Än en gång gömmer jag mig bakom ord.
Lever med bokstäverna som om de vore mina allra käraste vänner.

Ligger under täcket och tycker synd om mig själv, äter glass direkt ur burken och tittar på riktig girlie kvalitetsfilm.

Ps. Jag har oboy på glassen också.

Tog saken på allvar och gick och köpte mig ett par höstskor. Om det nu ska va september så. Det blev ett par ofodrade svarta kängor. Lite Clownen Manne goes grunge. Jag gillar dem!

1 september. Höst? Nja inte än, om man ser till vädret iaf. Men jag är väl utrustad för kommande höstdagar. Dock behöver jag ett par nya kängor tycker jag, och så småningom en duffel. Och en ny TV-serie att knarka. Ger snart upp True Blood nämligen. Nån som har något förslag?

Nu ska jag äntligen se den här: