Radar Magazine

Brooklynbandet Yeasayer släppte sitt första album, All Hour Cymbals, i Europa i början av 2008. Men eftersom skivan var släppt i USA redan 2007 och även fanns tillgänglig på internet hade hypen redan nått hit när albumet släpptes. Yeasayer ansågs, med sin cocktail av rytmer, ljudexperiment och avancerade vokala arrangemang där alla bandets medlemmar deltog, av många vara ett av de mest spännande nya banden det året.

Att läsa om vilka band som kan tänkas ha influerat Yeasayer är kul eftersom ingen verkar vara överens. Ibland droppas experimentella föregångare som Peter Gabriel och David Byrne, ibland nämns afrikansk musik, ibland något helt annat. Vad som är sanningen vet nog inte ens bandet själv – referenserna är så subtila och så många att den största influensen sannolikt är bandets egna studioexperiment och jag tror inte de försöker låta som någon annan, varken i stor eller liten utsträckning. Och resultatet är lysande – Yeasayer låter bara som Yeasayer.

Nyligen släpptes bandets andra album, Odd Blood, som även den blivit hyllad på bloggar och hemsidor redan innan den kom. På uppföljaren är det fler raka poplåtar, mer upptempo och sannolikt är den mer lättillgänglig för en större publik, men det låter fortfarande bara som Yeasayer. Det är ingen högoddsare att Odd Blood kommer att vara flitigt nämnd när musiknördarna skriver sina obligatoriska årsbästalistor i december.

Yeasayer består av Chris Keating, Anand Wilder och Ira Wolf Tuton. Den tidigare trummisen Luke Fasano lämnade bandet innan inspelningarna av Odd Blood och på skivan spelar i stället två andra trumslagare – ofta samtidigt, vilket märks i ljudbilden. Bandet har just inlett en längre turné och inför det stundande Nordenbesöket passade jag på att, via telefon, prata lite med Chris om bl.a. den nya skivan, att skivor läcker i förtid på internet och om bandets svårdefinierade influenser.

Ni har just släppt ert andra album, Odd Blood, och i jämförelse med debuten så är min bedömning att det genomgående är mer raka poplåtar, mer uptempo och mindre experiment. Håller du med om den beskrivningen? Är det dags att erövra dansgolven nu?
-Jo, det är en ganska bra beskrivning. Det är inte så konstigt egentligen. Vi ville göra något annorlunda denna gången och inte bara få det som att låta som förra på All Hour Cymbals. Och vi visste redan från början att vi ville göra mer dansanta uptempolåtar – det är nog ett resultat av hur vi har utvecklats de senaste åren. Så visst vill vi nå ut till dansgolven.

Då får jag gratulera eftersom ”Ambling Alp” är en klubbhit i Sverige för närvarande.
-Härligt!

Er musik beskrivs ofta, aningen slentrianmässigt kan tyckas, som experimentell. Är det en beskrivning ni håller med om eller är ni trötta på den?
Svårt att svara på. Det är ju väldigt många band som kallas för det så uttrycket blir lätt lite urvattnat. Men vi har inga problem med det eftersom vi strävar efter att skapa något nytt, vare sig det är genom att blanda genrer eller blanda olika ljud. Och vi experimenterar faktiskt en hel del i skapandeprocessen så visst – det är helt ok. Men till slut är det trots allt bara popmusik det handlar om.

Era låtar är ofta väldigt rika på detaljer – hur mycket av det kommer från själva låtskrivandet och hur mycket jobbas fram i studion?
-För oss är det samma sak – de går ihop. Vi skriver i studion och producerar även själva. Det kan vara att vi sitter i dagar eller veckor och bara testar ljud och så plötsligt får vi till något som man kan lägga sång på. Så de är en och samma sak för oss.

Något som verkligen står ut är era vokala talanger och att ni jobbar hårt med harmonier. Var det en idé med Yeasayer från början eller bara något som råkat bli?
-Det var klart från början. Med första skivan ville vi presentera oss tillsammans som en röst – tanken var nästan att vi ville låta som en mindre kör. Men på den nya bestämde vi oss att lämna det eftersom det började bli nästan som en kliché för oss. Vi använder det fortfarande en aning, men det är avsevärt mer av att bara en av oss sjunger nu.

Låten ”Tightrope”, som släpptes på samlingsskivan Dark is the Night var ju annars ganska extrem i det avseendet och man hade kanske väntat sig mer av den stilen på Odd Blood?
-”Tightrope” blev till i en mellanperiod mellan de båda skivorna och det är nog orsaken till att den låter lite speciell. Den hade ev. kunnat hamna på Odd Blood, men vi gjorde den till den samlingsskivan och det är nog gott så. Den hade nog inte passat in helt bland det andra på skivan.

Hur viktiga är texterna?
-De är ganska viktiga som en del av musiken. På den nya skivan har vi backat lite från ”stora teman” och försökt att skriva några kärlekstexter också. Vi tyckte det passade in mer med det lite mer poporienterade soundet. Det var faktiskt en riktig utmaning. Det är inte så lätt att skriva kärlekstexter utan att det låter löjligt och klichéartat.

Odd Blood läckte på Internet redan två månader innan den officiella releasen. Är det något som irriterar eller bara att acceptera?
-Vad ska man göra? Det är så det är numera. Det är såklart inte något jag jublar över, men det är inte heller så att jag känner mig kränkt eller något sådant.

Kan det inte även vara positivt om det skrivs positivt om den på bloggar och annat och skapar en hype?
-Det är positivt. Till slut handlar det ju trots allt om att man vill att folk ska höra musiken man gör så om de gör det genom att den ”läcker” så är det bättre än inte alls. Och det kommer inte bli några juridiska åtgärder från vår sida, haha.

CD-skivan som en fysisk pryl – är den på väg att dö?
-Det är den nog. Tyvärr. Jag gillar den fysiska skivan, jag gillar den konstnärliga aspekten med skivomslag och layout så jag hoppas på något sätt att den ska finnas kvar på något sätt.

Åtminstone i Europa blev er första skiva väldigt hyllad. Är förväntningarna på uppföljaren en besvärande faktor eller något ni trivs med?
-Nej, det är inte besvärligt. Det vore besvärligt om vi hade sålt en miljon skivor men det gjorde vi inte och lär aldrig göra. Vi har haft en tydlig tanke om uppföljaren och då går det ganska lätt. Om vi hade haft en miljonpublik hade det varit svårare med förväntningarna och risken hade varit att vi inte hade följt vår linje och då hade chansen varit större att vi blivit tråkiga.

Det är tydligt med er musik att det finns många influenser. Jag har läst jämförelser med väldigt olika typer av artister och tycker väl kanske inte att jag hittar just de när jag lyssnar på er. Hur reagerar ni t.ex. på jämförelser med Talking Heads och Peter Gabriel?
-Jag välkomnar alla jämförelser. Ju knasigare desto trevligare. Det är normalt att folk vill relatera till annan musik och hitta länkar till musik de gillar. Så kommer det alltid vara – ”de låter som David Bowie, de låter som Talking Heads” – och det har jag som sagt inga som helst problem med även om det är fjärran från vad jag själv tycker.

Nämn några artister du lyssnat på som du skulle kunna kalla influenser.
-Det är många. Men framför allt gillar vi de som kontinuerligt förändrar sin musik och sitt uttryck, som t.ex. David Bowie och The Beatles. Såna som var väldigt bra på det de gjorde. Men våra influenser kommer även från andra håll, t.o.m. från dancehall, hiphop, ambient m.m. Från alla håll om man ska hårddra det.

Ni är del av en väldigt livlig och produktiv Brooklynscen med många nya band som kommer fram och får bra recensioner och ger bra spelningar, såsom Gang Gang Dance, Dirty Projectors, MGMT m.fl. Varför kommer det så mycket bra därifrån?
-Vi sporrar varandra. Många av de banden är mina vänner och sådana jag inspireras av. Det verkar också som många musiker flyttar hit. Det är billigare att bo här än på Manhattan också vilket kan vara en anledning. Det händer mycket bra här – det är en kreativ miljö.

Ni kommer snart till Sverige för spelningar. Har du några minnen från era besök här 2008?
-Det var kallt. Jag minns att vi var i Stockholm, Göteborg och Malmö. Göteborg var sjukt – jag trodde jag skulle frysa ihjäl. Och sen var vi ju i Göteborg en gång till – på Way Out West. Det var riktigt kul. Jag minns att det spelade ett coolt band efter oss – Buraka Som Sistema. Det var första gången jag hörde om dem, men de gillade jag verkligen.

Och vad händer under resten av 2010?
-Vi kommer förhoppningsvis påbörja arbetet med ett nytt album i slutet av året, men tills dess så kommer vi att turnera. Efter denna Europasvängen blir det festivaler i USA och sen blir det festivaler i Europa under sommaren.

I morgon spelar Yeasayer på KB i Malmö och på fredag på Debaser Medis. Med tanke på hur bra de var live 2008 så är det stark rekommendation utfärdad om man har möjlighet att gå på någon av spelningarna.

TEXT: Ola Elleström
BILD: Jason Frank Rothenberg