fredag 3 september 2010
03
Jul
i kategorierna: Musik

Man kan tänka sig att Kings of Convenience melankoliska Simon & Garfunkelgitarr, och bandets speltid vid tre-tiden på dagen, skulle framkalla mer solsting än vad besökarna redan hade av den tryckande hettan. Men bara halvvägs genom första låten kommer de kaliforniska tonerna, och solen passar på att skyla hälften av publiken. Det är väldigt lägereldsmysigt: Eirik Glambek Bøe och Erlend Øye kompletterar varandra perfekt. Den förstnämda är laid-back, den senare dansant. Spelstället är ultimat, även om Erlend konstaterar att de ”aldrig spelat på en parkeringsplats”.

”Det är helt tomt här jämfört med igår vid den här tiden”, sa en kille som sålde kaffe på festivalområdet. Dåsigheten var konstant.

Från norrmännens kalifornska akustiska gitarrer till Nick Lowes countrybluesgitarr. Av någon anledning hade Peace and Love lagt festivalens två mesta kärlekspoeter, [ingenting] och Nick Lowe nästan samtidigt. Förklaringen kanske låg i att på Lowe ökade medelåldern markant. Spelningen lockade flest antal hawaiiskjortor under festivalen.

Erlend och Eirik gjorde comeback under kvällen under dj-setet ”Hemmafest med Lång-Kalle och Erlend”, en sorts lång hitskavalkad – där Erlend sjöng med och peppade. Inte helt olik hans DJ Kicks skiva från 2003.

Fler typer av gitarrsound bjöds det annars mycket på: Patti Smith(bilden) spelade så hon fick ett sår i fingret och stod för den klassiska rocken denna festival, jag trodde Lily Allen var ett hårdrocksband när jag hörde henne på håll och Miike Snow lockade väldigt, väldigt mycket folk. Patti Smith var dock grymmast. Då hon alltid klätt sig som en New York-konstnär från någon Woody Allenrulle på campingsafari ser hon ut exakt som då – till och med de avslappnade rockposerna är desamma. Rösten är också helt intakt. Trots att nästan alla av hennes låtar handlar om kokain – är det demokratifrågor som engagerar publiken. Kanske är det svensk musiks avsaknad av politik som gör det. Bara inte publiken söker tröst i kokainet. Om Patti Smith hade spelat ”My Generation” eller ”Land” hade nog narkotikabrotten ökat i Borlänge inatt.

TEXT: Fredrik Thorén
BILD: Emma Svensson/Rockfoto


Skriv en kommentar